Are you going to vote?
Idag ramlade mitt röstkort ner i brevlådan.
Det kommer bli första gången som jag får rösta och
även om jag tyvärr inte alls är så insatt som jag önskade
att jag var. Fick IG i samhäll lol så kommer jag ta och plugga
igenom alla partierna och sedan rösta på de som jag tycker
låter bäst.
Det är synd att vi har så många partier i Sverige. Jag kan USA´s
politik bättre än Sveriges. Men i USA så är de många av kändisarna
som försöker få unga att rösta och de har faktiskt smittat av sig på
mig även om de inte gäller Sverige i deras fall.
Just nu så lutar jag åt ett håll. Jag kommer meddela senare i bloggen
när jag har bestämt mig över vem jag ska rösta på och de skulle vara
kul om ni ville dela med er också. Sen undrar jag om någon vet en
hemsida eller något där det kortfattat står om alla partierna eller
måste man läsa igenom allt som står på deras hemsidor?
True Life
Jag sitter och kollar på True Life som går på MTV.
Ikväll handlar de om 3 killar som varit med i olyckor så att dom har fått
allvarliga hjärnskador. Jag har kusiner som lider av olika sjukdomar.
Detta har gjort att jag aldrig har sett ner på människor som har sjukdomar
eller handikapp överhuvudtaget. Jag vet att många människor kan känna
sig osäkra eller lite rädda för personer med handikapp för dom är ju inte
som oss andra. Men man kan lära sig så otroligt mycket av människor med
handikapp. Kolla bara på Temple Grindin.
Jag älskar att ha mycket smink och överdrivet stort hår men de betyder inte
att jag ser ner på människor som är min totala motsatts. Jag satt och pratade
om detta med Susann som är en av mina bästa vänner och som jag skrev nu
så är hon min totala motsatts. Hon sminkar sig aldrig och är en otroligt intelligent
person. Jag kan inte påstå att jag är något smart HAHAHA men vi ser förbi vårat
utseende och ser personligheten. Men som sagt man ska aldrig döma en person.
Det är ganska självklart att alla människor är både elaka och snälla. Vi är snälla
mot personer vi gillar och elaka mot personer som vi inte tycker om. Det är därför
människor alltid har olika uppfattningar om samma person.
Jag älskar den personen jag har blivit under 2010. Jag kan se tillbaka och undra
varför jag gjorde som jag gjorde. Idag ger jag alltid personer 1 chans och jag
ser personen på insidan och fastnar inte för hur personen ser ut. Jag är otroligt långsint
och förlåter jag en person efter 1 år så är de otroligt snabbt för att vara mig.
Jag har fortfarande svårt att glömma saker vissa gjorde mot mig i tex högstadiet, men
jag växer som människa varje dag och jag är glad att jag utvecklas mot den personen
som jag vill vara.
He lost me and I found him in my dreams
Jag grät mig själv till sömns igår.
Jag har mått dåligt nu ett tag och när folk inte ens bryr sig om att höra av sig
eller påstår att dom har mycket att göra, så får de mig att bara må änu sämre.
Hur mycket kan man betyda för någon om de inte ens kan höra av sig under 24 timmar?
Jag hade en dröm om Adam inatt.
Han var min bästa vän när jag var 16 år.
Har inte pratat med honom på flera år så varför jag drömde om honom va riktigt
weird. Anledningen till varför vi inte har kontakt längre var för att han fick en
flickvän som tydligen inte tyckte om mig för hon såg till att han aldrig mer
hörde av sig. Och de gjorde så fruktansvärt ont.
Jag hatar förlora personer som betyder...
Translation
Last night I cried myself to sleep.
I have been feeling bad now for some time and when people dont even call you
cause "they have much to do and no time" you really feel like shit.
I had a dream tonight about a boy named Adam.
We where like best friends when I was 16.
I havent talked to him for so many years and it was weird to have a dream about him.
The reason why he just lost me is because of his girlfriend lol.
I got so hurt by that.
She dident like me for some reason and we just lost contact.
I hate loosing people that means so much for me...
Barbie is not stupid!
Jag är en tjej som älskar att ha mycket smink. Jag skiter i om de är 30 grader ute, jag går ändå ut i en full make-up. Det som jag hatar är när folk säger att man gömmer sig när man använder mycket smink. Gömmer sig från vafan då? Även om jag har mycket smink så ser jag fortfarande samma saker som om jag inte skulle ha smink alls. Jag älskar mina rosa klänningar och höga klackar och jag ser inte ut så här för att tillfredsställa någon annan. Jag tycker inte ens om blickarna jag får när jag går på stan med mina vänner. Jag hatar verkligen uppmärksamheten. Jag kan inte svara för alla andra men detta är verkligen vad jag tycker. Jag säger inte att folk med lite smink är fula, men varför är de alltid tjejen med mycket smink, kort klänning och höga klackar som är "the mean girl"? Kanske är de media och filmerna som har skapat denna bilden men bara för att vissa tjejer ser ut som barbies så betyder de inte att dom är braindead eller slampor!
Translation
I am a girl that love to have alot of make-up. I dont care if its 30 degrees outside, i will still do a full make-up. What I hate is people that say that people with alot of make-up are hidding. Hidding from fucking what? Even if I have alot of make-up I still see the same things as if I wouldent have any at all. I love to have my nice pink dresses on and my high heels and I dont look the way I do to satisfy others. I dont even like when people look at we when Im in town with my friends. I really hate the attention. I can not answer to everybody else, this is just what I think. Im not saying that people that dont wear alot of make-up are ugly, but why do we always put the girl with alot of make-up, short dress and high heels to be the mean girl? Maybe its the media or all the movies but just cause some girls like to look like barbies it dosent mean that they are barindead or sluts!You are beautiful in every singel way, cause words cant bring you down
Det kommer alltid finnas personer som inte tycker om dig. Dessa personerna kommer säga dåliga saker om dig, dom kommer försöka att trycka ner dig och försöka göra så du känner dig liten. Dessa människor kommer säga elaka saker till dig och de flesta av dom har aldrig ens träffat dig. Personer förändras dagligen. Jag är inte samma person som jag var ett år sedan. Så de personerna som var mina vänner då, de dom säger om mig stämmer inte med den personen jag är idag.
Igår natt skrev jag till en mycket nära vän till mig. Förr var vi verkligen som systrar men hon blev sjuk och hon har snart varit sjuk i ca 5 år. Hennes sjukdom heter anorexia och det gör så ont i mig att se henne sjuk. Hon betyder så otroligt mycket för mig och jag önskar att jag kunde träffa henne och ge henne en stor varm kram. För de spelar ingen roll vad folk säger om dig, du vet vilka dina riktiga vänner är för de är dom personerna som alltid stannar i ditt liv på ett eller annat sätt.
Translation
There will always be people that dont like you. These people will say bad things about you, they will try to put you down and feel small. They will say mean things to you and most of them have never even meet you. People change all the time. Im not the same person as I was a year ago. So what people that I knew from then say about me they are talking about the old me, the person I was then and not now.
Last night I wrote to a very close friend of mine. We used to be like sister really but she got sick and she have been sick for about 5 years now. She has anorexia and its killing me to see her in that state. She means so much to me and I just wish that I could meet her and give her a big big hug. Casue no matter what people say about you, you know who your real friends are cause they are the once that always stay in your life one way or another.
So close but yeat so far
Banken ringde precis upp min mamma och det blir ingen stylist skola för mig. Jag kan seriöst inte fatta att detta händer. Har jag inte haft tillräckligt med motgångar i mitt liv? Det som suger så jävla mycket är att jag kom in på skolan och kunde fått göra något som jag verkligen älskar. Jag kan inte plugga vidare på högskolan och man får inte ens städjobb om man inte har utbildning i det.
Just nu känns allt meningslöst..
Translation
We dident get the loan so I wont be starting the stylist school in august. Im so sad right now cause I got in but we dont have the money for it. Everything is shit right now.
US
Jag förstår va kändisar menar med att tidningarna förvränger de dom säger i intervjuer för de är precis va flera av er har gjort när ni kommenterat. Folk verkar inte fatta att man faktiskt bråkar och blir ovänner i ett förhållande. Och eftersom han inte har velat lyssna är jag tvungen att ta i med hårdhandskarna så att han verkligen fattar att jag menar allvar. Ni får tycka precis va ni vill om vårat förhållande men det är faktiskt vårat förhållande! Jag är ingen ängel och jag är ingen lätt flickvän men de har jag aldrig påstått heller. Det går upp och de går ner och jag vet ingen som kan säga fullt ut att deras förhållande är sååå perfekt. Anledningen till varför jag valde att skriva ut det är för jag är inte fake. Jag säger vad jag tycker och tycker de jag säger och vad ska jag blogga om om jag inte ska kunna blogga om mina känslor? Varför ska jag bara blogga om de bra sakerna och inte om de dåliga? Varför är inte de bra sakerna lika privata som de dåliga? Jag tycker det är en jävla dubbelmoral! Hade Johan velat hade han kunnat skriva av sig på sin bilddagbok eller liknande. Jag vill inte ge en bild om att jag lever något slags drömliv och att allt är perfekt för det är de inte. Jag och Johan bråkar för vi är olika, vi tycker olika och vi har inte alls haft samma uppväxt, vilket har gjort oss till dom vi är idag. Vi bråkar och blir ovänner på samma sätt som man bråkar med sin bästa vän.
Johan kom iaf hit förut idag och vi grillade med Bonzo, Rocky och Cesar.
Maten va super god och efter såg vi på Clash of the titans som är en av de bästa filmer jag sett.
Vi är fortfarande tillsammans och har inga planer på att göra slut.
You dont get a new chans
Nu sitter jag här ensam änu en helg pga att min pojkvän inte klarar av att bete sig som en 18 åring utan tror att han fortfarande är 15. Jag och mamma åkte till Överby och köpte as mycket mat för att jag och han skulle grilla ikväll men tydligen är de roligare att sitta med Ljung än att utföra något man gått med på. Det är alltid så här och jag är så jävla trött på att alltid vara den som hittar på något, alltid den som måste sitta och vänta för att han inte kan passa tider och alltid jag som ska laga mat, diska, städa osv. Jag vill inte ha en pojkvän som köper en massa saker till mig! Jag vill ha en pojkvän som bryr sig. Som kommer de tider han bestämt att han ska komma. Som inte kallar mig hora och slampa. Som inte flyttar på de dagarna som vi planerat att göra något på som helt enkelt bryr sig! Jag slutade fan röka för hans skull men vad har han get upp för mig? Inte ett jävla skit! Han kan inte ens gå och borsta tänderna utan att jag måste tjata eller att han ska använda sina ansiktes produkter. Jag känner mig fan mer som en mamma än som en flickvän. Och jag menar fan allvar när jag säger att jag är trött på de! Det har fan varit så här i snart 2 år och jag orkar inte vara den som kämpar, lagar och drar längre. Är man i ett förhållande så ska fan båda ge och ta lika mycket men jag känner att jag bara ger och ger och ger och till vilken jävla nytta? Hade han brytt sig så hade han fan tagit första jävla bussen hit. Han hade inte började slappa med Ljung istället. Då tycker jag fan han kan ta och börja knulla med Ljung också för jag har inte sex med folk som inte bryr sig om mig. Och jag orkar fan mycket men nu orkar jag inte detta mer.
Depressed
Försöker må bra men man kan inte vara glad varje dag. Till och med jag hamnar i perioder då jag inte alls vill fixa mig, träffa folk utan bara isolera mig änu mer. Jag får ångest när jag är ledsen. Det låter säkert konstigt för alla är ju ledsna någon gång men jag har svårt att tillåta mig själv vara ledsen då jag nästan har allt jag vill ha i mitt liv. Efter att ha mått dåligt i fyra års tid så vill jag inte slösa en enda dag på att vara ledsen men när jag väl blir de får jag så dåligt samvete att de hela bara blir värre. Även om jag inte har skärt mig på nästan två år får jag fortfarande tankar om att göra de för att bara få ur mig allt som jag stoppar inom mig.
Men idag ska jag på kalas hos min pojkväns farmor och farfar, dom är så himla fina ♥
Och jag har världens bästa pojkvän som alltid finns där för mig. Han är min bästa vän ♥♥
Translation
Im trying to feel good but its hard. Even I get in those periods when I dont wanna get all pretty or meet people. I just wanna isolate me even more. I get anxiety when Im sad. I know it must sound weird cause everybody are sad sometimes but I have a hard time letting myself feeling sad cause I have almost everything I ever wanted in my life. After being depressed for four years I dont wanna lose anymore time of feeling sad but when I do I get bad conscience which makes it even worse. Even if I havent cut myself for two years I still get that thoughts that i wanna cut deep just to get all the stuff that i put inside of me to come out.
But today Im going to my boyfriends grandmother cause its her birthday today ♥
And I have the best boyfriend in the hole world, his my best friend ♥♥
10.000 på 6 månader
Detta är helt jävla sjukt egentligen.
Jag fick faktiskt en chock då jag väl fattade att detta var bara för 2010, och inte förra året. Jag borde kanske inse att jag har problem då jag kollat hemsidan 50 gånger på en dag. Så fort jag har tråkigt så kollar jag efter nya saker att shoppa. Jag har en beställning kvar på över 1000 kr men nu sätter jag faktiskt stopp för denna mängd med shopping.
Och för vissa när dom shoppar så förlorar dom respekt för sina kläder men de gör verkligen inte jag. Jag vet inte hur ofta jag lägger ner alla mina kläder i sängen, torkar av min klädhängare och hänger sedan tillbaka alla kläderna i en speciell ordning. HAHAHA det låter fan sjukt! Tänk att jag gick från att vara pojkflicka som gick osminkad till skolan till att bli en riktig barbie, but I love it biatches! Men jag tänker inte shoppa kläder under hela Augusti! Ska ha betalat av precis allt innan jag börjar shoppa igen!
Translation
I have spent almost 10.000 kr in only 6 months and its fucking sick!
Im not gonna shop until I have paid of all the stuff thats on its way.
BFF
Är de något som verkligen fattas i mitt liv så är de en bästa vän. För sanningen är den att ända gången jag åker in till stan är när jag är med min pojkvän. Träffar jag folk så är de när jag är med min pojkvän och jag skulle så vilja ha en vän som delar samma intressen som mig då verkligen ingen jag känner har samma stil som jag eller tycker om samma saker och det känns som att jag är den ända i hela världen faktiskt. Och det är så sorgligt att jag bara är 19 år gammal och har aldrig gått ut på en klubb och festat, har ingen som jag kan träffa de dagar jag inte är med min pojkvän. Jag känner mig riktigt ensam. Stor anledning till de är att alla de vänner som jag har har känt varandra osv sedan dom va riktigt små. Eftersom jag har bytt skola 3 gånger så känner jag ingen i Trollhättan sedan jag var liten vilket gör att de är svårt att komma in någonstans.
Sen efter sveket som hände förra året känns de som att jag aldrig kommer kunna öppna mig för någon igen. Jag vill hitta en vän som kan bli som en syster. Som kan sova över i min lägenhet (när jag flyttat!) och se på sex and the city med mig om och om igen. Vi kan supa oss äckligt fulla och get outrageous. Nu känner jag mig som en jävla kärring på 70 år som inte har något socialt liv överhuvudtaget.
Jag gick igenom min facebook och insåg att jag träffar bara min pojkvän av alla de 163 personerna som finns där. Och även om jag vet vilka kanske 90% av dom är så är de inga som jag umgås med eller så är de folk som jag vill umgås med men de bor inte ens i samma fucking stad.
Nej jag blir seriöst galen på detta. Förr hade jag så mycket vänner att jag knappt hann med dom och idag har jag inte en enda jävel att spendera tid med och mycket av de beror på att jag alltid tröttnar på folk efter ett tag. Och förr var jag överdrivet egoistisk och tog mig egentligen aldrig tid att lyssna på andra och hjälpa dom med deras problem. Men en dag ska jag hitta en bästa vän! En som inte vill vara med mig pga min blogg utan för att det bara är menat!
Translation
Feeling sad cause I dont have a bestfriend in my life. I never meet people at all and I feel so lonely when Im just sitting in my room when I could have been out and having fun in town or something like that but someday Im gonna find a really cool friend that wanna be with me for me and not for my blog.
Bisexual
Något som jag aldrig pratar om och som jag tror att väldigt få personer vet om mig är att jag är bi, eller bisexuell som de egentligen heter. Detta betyder att jag blir kär i båda könen, pojke som flicka. Jag var rätt ung när jag insåg detta som de flesta faktiskt är. Jag tror de hela började när jag var i Bulgarien som 8 åring och blev helt fascinerad av alla top less tjejer på stranden. Sen när jag väl gick i Gymnasiet började min mamma fråga om jag var lesbisk då jag aldrig hade pojkvän och när jag väl hade en dumpade jag honom efter 2 dagar.
Translate here
När jag verkligen förstod på riktigt att jag gillade tjejer var när jag gick första året på gymnasiet och började gilla en av mina bästa vänner just då mer än bara vän. Jag visst att hon va bi hon också men jag vågade inte säga något till henne. Senare visade det sig att hon hade haft en liten crush i mig också dock inte samtidigt som jag hade haft min.
Första gången som jag hade sex va i en trekant med en tjej och en av mina dåvarande bästa killkompisar. Detta hände i Göteborg och jag antar att vi blev höga på alla energierna i rummet för den ända som hade druckit var killen. De flesta skulle nog tycka de va konstigt om du började ta på din tjejkompis medans din killkompis sitter och kollar på. Jaa detta var ingen chock om man kände mig när jag va mellan 15-18. Just när detta hände var jag nog 16 tror jag. Dagen efter packade jag mina saker fort som fan och lämnade hennes hem helt förstörd mer eller mindre.
Jag och denna tjejen som verkligen hade klickat super bra bröt kontakten och har inte pratat sedans dess. Killen som var med hittar ni i dunk emo kids videon så vi höll kontakten.
Anledningen till varför jag inte flashar runt med min läggning är att jag tycker att idag borde vi kommit så långt fram att jag ska inte behöva presentera mig som Dixi - bisexuell. Min sexuella läggning, tro eller politiska åsikter ska inte avgöra vad en annan människa tycker om mig!
Jag vet inte om min mamma tror att jag är bi, det är inget jag känner att jag behöver berätta. Skulle jag skaffat en flickvän och tagit hem henne så skulle min mamma acceptera henne då jag har vuxit upp runt homosexuella och det är något som vi anser är mycket normalt i min familj, alltså ingen sjukdom som vissa där ute tycker.
När jag sa att jag var bi för mina vänner så reagerade dom bra men en av dessa sa en sak som gjorde mig riktigt arg och de va - Jag kommer inte lämna dig utan vi kan fortfarande vara vänner. Jag tyckte de va väldigt konstigt att säga så då jag fortfarande är samma person. Och bara för att man är bög, bi eller lesbiskt betyder inte de att man tänder på alla och vill knulla med alla. Det funkar precis så som om man var straight.
Ända gången som man verkligen kan veta om man är bi eller lesbisk är om du blir kär i någon. För du kan ha sex med en tjej och fortfarande vara straight. Sex har inget med saken att göra vilket många tror, det är när du får riktiga känslor för någon, när du tycker om den personen lika mycket som om de va en kille. Bara för att man tycker att tjejer har snyggare kroppar än killar så är man inte bi. Det är bevisat att när tjejer kollar på porr kollar 98% av dom på två tjejer och inte tjej, kille.
Om någon som läser detta är bög, bi eller lesbisk och inte har vågat gå ut med de så tycker jag ni ska berätta för er bästa vän. Detta är något som man vet redan när man är riktigt liten och det är absolut inget fel på dig och de du känner! Dom de är fel på är alla trångsynta människor som inte klarar av att leva sina egna liv utan måste ha åsikter om andras! Skulle vänner försvinna pga att du kom ut så va de inga riktiga vänner och det är ingen som säger att ni måste berätta för era föräldrar men jag tror att idag accepterar de flesta föräldrarna om deras barn är gay. Men jag tyckte iaf de kändes skönt att komma ut till mina vänner de jag va mest rädd för va att dom skulle tro att jag blev kåt av dom bara för att jag tog dom på röven eller klämmde på deras tuttar HAHAHA.
Om det är så att någon av mina läsare skulle vilja prata osv så kan ni maila mig här: dixiwonderland@live.com
Translate here
Montazami hälsar till MIG!!!!!!!
Detta måste ju göra så jävla ont till alla er som säger att jag är kändiskåt? HAHAHAH what goes around comes around! JAG DÖR HELT JÄVLA SERIÖST! Jag får inte börja gråta för jag har precis sminkat mig men fyfan va glad jag är! Jag älskar verkligen denna familjen som hela resten av Sverige och ändå bestämmer dom sig för att hälsa till mig ♥ Tack så mycket familjen Montazami för eran fina fina hälsning, ni gjorde verkligen min dag och vänta bara tills min mamma får se detta ♥ ♥
Translation
This must hurt so bad for all you out there that say that Im a celebrity stalker? HAHAHA what goes around comes around! IM LIKE DYING NOW FOR REAL! I cant start crying cause I just did my make-up but Im so damn happy! I really love this family so much like everybody else in sweden and then they are so cute and desides that they are going to say Hello to me in there video ♥ Thank you so much Montazami family for your lovly video, you all made my day and I cant wait to show this for my mami ♥ ♥
This must hurt so bad for all you out there that say that Im a celebrity stalker? HAHAHA what goes around comes around! IM LIKE DYING NOW FOR REAL! I cant start crying cause I just did my make-up but Im so damn happy! I really love this family so much like everybody else in sweden and then they are so cute and desides that they are going to say Hello to me in there video ♥ Thank you so much Montazami family for your lovly video, you all made my day and I cant wait to show this for my mami ♥ ♥
I had some things on my mind
Jag är en dagdrömmare. Jag drömmer precis hela tiden faktiskt. Hur min framtida lägenhet ska se ut. Hur jag ska se ut. Jag har nog aldrig jobbat så hårt som jag gör nu med att få min drömkropp. Jag undrar hur de känns att vara smal. Tänk va mycket lättare man måste känna sig? Därför tror jag att smala människor har lättare att gå i klackar eftersom de inte är lika mycket vikt som tynger på fötterna.
Jag tränar 5 gånger i veckan. Månad till Fredag, 2 timmar. Det blir 10 timmar i veckan. Vet ni hur sjukt mycket de faktiskt är? Igår bestämde jag mig för att höja mitt kcal intag för jag insåg att om jag skulle leva på 800 kcal om dagen och träna 10 timmar i veckan skulle jag snart svimma och utveckla en ätstörning. Men jag tror verkligen på detta! Det känns som att denna gången kommer jag faktiskt lyckas.
Sen kan jag inte sluta drömma om mina framtida tatueringar!
Gud va jag längtar!
Två är redan bestämda och de kommer göra så in i helvetes ont men sen kommer de vara så värt de. Och dessa kommer ha betydelser, dom betyder något för mig.
Sen har det varit trouble in paradise ett tag för mig. Efter nästan två år tillsammans så tror jag många börjar undra om man fortfarande är kär i personen men jag vet att jag och Johan kommer vara tillsammans i många år till fast vi har en del att jobba på, men jag älskar honom (dig♥)
Sen hoppas jag verkligen att jag kan hitta ett jobb som jag trivs med. Imorgon är de precis 1 år sedan jag tog studenten vilket betyder att jag har inte gjort något vettigt på 365 dagar. Men alla bitarna kommer falla på plats snart, jag känner de på mig att 2010 är mitt år!
Translation
Im a daydreamer. I dream all the time. About my future apartment and how it will look. About how I will look. I have never worked so hard as I do now to get my dreambody. I wonder how it will feel to be skinny. It must be so easy to move. Thats why I think skinny people have it much easier to walk in heels cause they dont put as much weight on there feets like a big person dose. I workout 5 times a week. Monday to Friday, 2 hours. Thats 10 hours a week. Do you know how much that really is? Yesterday I deside to eat more then 800 kcal cause if I work out 10 hours and only eat 800 kcal I will pass out or get a eatingdissorder. But I really believe in this. It feels like Im really gonna succeed.
And I cant stop dreaming about my future tattoos.
Damn I cant wait!
Two is desided and damn it will hurt like hell but its so worth it. And these two will mean something.
And it has been some trouble in paradise for me. After almost 2 years togheter you start to ask yourself if you still love the person that you fell in love with. But I know that I and Johan will be togheter for a very long time cause we been through hell and we have some things we really need to work at but I love him (you♥)
And I really hope that I will found a job that I love. Tomorrow it will be one year since I graduated from high school which mean that I havent done a shit for 365 days. But all the pieces will fall into place. I believe that 2010 is my year.
Chloé Schuterman
Jag vet inte hur många av er som såg Förkväll igår men det har blivit en stor debatt om 11 åriga Chloé som har en väska värd 15.000 kr och vars garderob kanske ligger på 100.000. Jag tycker detta är så typiskt alla bitterfittor till svenskar rent av sagt. Kolla på barnen i New York som bor på Upper east side. Hade Cholé bott där hade ingen brytt sig om hennes väska kostade 15.000 eller om hennes klänning kostade 40.000. Det skulle anses vara normalt. Men här i Sverige ska man inte prata om pengar nej för fan är du rik så ska du fan skämmas HUR VÅGAR DU HA MER PENGAR ÄN NÅGON ANNAN? Allt detta handlar om ren jävla avundsjuka! Cholé är 11 år och har dyra kläder, men ett vanligt svennebarn har billiga kläder och sminkar sig som en jävla hora men detta är ju "normalt" i sverige. Hon lever ju de livet de flesta av oss vill leva. Hon reser till Italien, Frankrike, shoppar dyra märken och lever ett riktigt Gossip Girl liv, vem skulle tacka nej till en väska på 50.000 kr? Är den ful så sälj den ffs!
Jag hatar verkligen hur svenskar ser på saker och ting. De va som de sa på Svenska Hollywoodfruar att i Hollywood kommenterar man sin väns nya snygga byxor osv men här i Sverige är folk bara så bittra som dom kan vara och jag påstår inte att alla är de men jag fattar varför så många väljer att bo i USA. Det är samma sak med att vara hemmafru. Jag skulle älska att aldrig behöva jobba, utan städa, diska, sy, laga mat, baka varje dag, pyssla men här i Sverige är ju de totalförbud. I Amerika är de mer tabu om kvinnan jobbar för de är mannen som ska försörja familjen, många tycker detta är fel men de gör inte jag.
Jag hoppas att Chloé startar en blogg för jag tror den kommer växa sig större och större ju äldre hon blir.
The drugs
När jag var 14 år gammal, de va då mitt helvete började. Jag gick i 8:an och började må sämre och sämre. Jag skolkade och va jag på en lektion så jobbade jag inte. Jag började röka på rasterna bara för att jag tyckte de va coolt. Jag började umgås med "de mindre fina flickorna" alltså dom som redan haft sex och gjort allt de där spännande. En av dessa tjejer hade en kille på 21, och där fick jag min första fylla. Samtidigt som allt detta hände började jag skära mig.
När jag blev 15 år började jag stoppa i mig överdrivet mycket tabletter. Ibland hände de att detta blandades med alkoholen.
Som 16 åring hade jag flyttat då min mamma var orolig för mig då hon visste vad jag höll på med. Men när vi flyttade blev mitt skärande och rökande värre. Alkoholen blev så mycket att jag spydde på nästan varje fylla. Jag utvecklade en ätstörning och skickades runt till olika psykologer. Under denna period sökte jag mig bara till folk som gjorde samma saker som jag och där träffade jag en tjej på 21 som presenterade droger för mig.
Första gången jag tog hasch va i Göteborg den 1 Augusti 2006. Vi rökte ur en vattenpipa och jag kommer ihåg att jag drog bloss efter bloss och väntade på att jag skulle bli helt hyper och crazy. Detta hände aldrig då hasch är en drog som gör att allt blir i slowmotion. De slutade med att jag låg på golvet i köket och hade stora hallucinationer. Jag trodde folk stod precis brevid mig och pratade men jag var ensam. Jag trodde att porerna över hela min kropp öppnade sig och att det rann droppar av vatten ur mig. För när man röker hasch blir du torr i munnen och jag var så torr att jag inte ens hade något saliv att svälja. De slutade med att dom fick hjälpa mig in på toa där jag spydde i 2 timmar och sedan föll ihop på de iskalla golvet och var för svag för att resa mig. När jag väl kunde gå tillbaka till storarummet hade jag haft hallucinationer och legat på golvet i över 6 timmar.
Fortsatte jag med droger efter detta? En vettig person hade sagt aldrig igen, men jag sa något helt annat.
Problemet med mig var att jag va inte rädd för att dö. Jag brydde mig helt enkelt inte om jag skulle dö eller leva, så de var en sommar kort efter att jag fått foten stukad som jag åker iväg för att bo hos denna tjejen hemma hos henne. Första kvällen dricker vi alkohol hos en av hennes vänner. Kvällen efter de hände de som alla säger "de händer inte mig". Vi börjar dricka alkohol och har bestämt oss för att bli blodsystrar. Så hon skär in ett S och jag ett T som stod för Tigersystrar (bara de borde förklara hur fuckad jag var i huvet) sen eftersom denna tjejen led av en psykisk sjukdom som heter Borderline tog vi en av hennes starka tabletter och krossade den och sen snortade upp i näsan.
De gjorde ont som in i helvete kan jag tala om. Sen inte nog med de tar vi sömntabletter. Jag är alltså 16 år gammal och har starka psykiska tabletter i mig blandade mig sömnpiller och alkohol. Bara de talar om för er att detta var ingen bra idé. Jag minns att jag satt och chattade med en vän på msn men knäppte till och misstolkade allt som skrevs (detta har hon berättat efteråt). Jag kommer inte ihåg hur jag hamnade i sängen eller något. Men jag vaknar upp av att jag måste på toa. Jag vet inte hur jag lyckas komma upp från källatrappan där hennes rum var men så fort jag stänger toadörren svimmar jag och slår huvudet i badkaret så jag flyger fram och slår huvudet i badrumsdörren. Där ligger jag avsvimmad tills jag hör trappsteg och får panik för jag tror det är hennes storebror som ska på toa (snacka om weirda tankar) jag sätter mig på toan och när jag ställer mig upp svimmar jag igen.
Hon knackar på dörren och ber mig öppna den men jag går från att vara vaken till att svimma hela tiden så hon fick hämta en kniv och låsa upp toadörren och sedan så svimmar jag X antal gånger så de slutar med att jag får krypa till storarummet och lägga mig i soffan och där sitter hon hela natten skräckslagen över att jag ska sluta andas. Dagen efter när vi äter middag med hennes familj är jag så påverkad av sömntabletten att jag verkligen får kämpa för att inte somna med huvudet i maten.
Som ni vet fick min historia ett lyckligt slut och jag kan tala om att de va inte sista gången jag tog droger men jag har inget bra att säga om droger. Jag har sneat alla gånger. Och som de som berättades här ovan så var jag nära att ta en överdos. Idag skär jag mig inte, jag röker inte och jag tar inte droger. Jag dricker sällan alkohol och när de väl händer så vet jag mina gränser. Men alla har inte den turen som jag har. Alla slags droger är farliga! Min mamma är döende pga cigaretter. Hon kommer antagligen inte vara vid livet när jag är 25. Jag kan förstå att man vill testa osv men det är inte gött att röka och förgifta sin kropp, det är inte skönt att bli hög och inte veta vad som är verklighet och de är inte kul att supa sig så full att man inte kan stå på benen.
Jag är inte stolt över va jag gjort men de är inget jag ångrar heller då de skapat den personen jag är idag och jag tänker aldrig ljuga och säga att jag alltid varit så glad och älskat livet så mycket som jag gör idag för de skulle vara en lögn. Genom att dela med mig av erfarenheter som varit svåra i mitt liv kan jag hjälpa andra att förhindra att de ska hända dom.
Vad väger du?
Den frågan är den värsta frågan man kan få om man är osäker eller mår dåligt över sin kropp/vikt. Jag har fått den frågan hela mitt liv och jag har aldrig velat skriva ut den för jag vill inte att folk ska veta hur tjock jag är men desto äldre jag blivit desto mer har jag insett att siffrorna avgör inte mitt utseende. Ni ser ju på mina bilder hur jag ser ut, ni ser inte siffran som visas på vågen. Men jag tänker ändå berätta vad jag väger.
Jag är 161,8 cm lång och väger 75 kg.
När jag har skrivit att jag är överviktig så har många av er sagt att ni inte förstår hur jag kan vara de men mitt BMI ligger på ca 28 viket är övervikt.
Jag skäms inte över min vikt och det är nog ända anledningen till varför jag klarar av att skriva ut den här inför flera hundra personer, men jag vet att hade jag varit smal så hade jag inte haft några som helst problem med att skriva ut den. Jag bryr mig ärligt talat inte om folk tycker jag är tjock för jag är faktiskt det men bara för att jag väger 10 kg för mycket för att ligga på ett normalt BMI gör det inte mig tråkigare, fulare eller sämre på något sätt.
Som jag berättat tidigare höll jag på att dö när jag var 8 år gammal. Min mamma jobbade 24/7 och eftersom jag var ensam åt jag glass till frukost/middag/kvällsmat vilket gjorde att min tjocktarm nästan sprack. Spricker den dör man inom några minuter. Jag fick gå på tabletter i flera år efter de. Den sommaren gick jag upp 10 kg och sedan dess har jag haft ätstörningar. Jag kunde som 10 åring sätta i mig 2 liter glass på en dag. Jag inser ju idag att jag mådde otroligt dåligt psykiskt för det är inte normalt att trycka i sig så mycket glass och absolut inte när man är så liten. Jag har aldrig varit mobbad för min vikt. Visst har jag blivit kallad öknamn men vem har inte de? Jag tror att hade jag inte vuxit upp med ett så bra självförtroende så hade jag absolut blivit mobbad, men jag har käftat och slått ner folk när dom gått emot mig.
Grejen med mig är att jag har tränat större delen av mitt liv! I 15 år dansade jag, i 4 år red jag, jag har gått i fotboll och judo. Vi har aldrig haft drickor/läsk hemma, aldrig kakor och nästan aldrig godis men vi hade mat och vi hade glass och mitt problem är att jag älskar mat och har alltid gjort men jag vet inte när jag ska sluta äta. Alltså har jag ätit för mycket av de goda så att säga.
När jag började gymnasiet mådde jag som sämst. Jag skar mig dagligen och jag slutade äta. När folk kommenterade att jag blivit smalare så blev jag inte glad för mitt psyke fungerade inte. Jag drack stora mängder alkohol, jag hörde röster i mitt huvud och jag tog droger.
När jag och Johan blev tillsammans vägde jag som minst 65,8. Så lite hade jag inte vägt sen 7:an. Jag hade fortfarande problem med maten och jag tog fortfarande droger och skar mig men Johan visade gång på gång att han faktiskt älskade mig. Jag behandlade honom som skit. Jag skrek och jag slog och jag sa att han aldrig skulle älska mig. Han har faktiskt ärr på sina armar från mig så illa har det varit. Jag har blivit så jävla sviken av killar att jag aldrig trodde att jag skulle låta någon komma mig nära men Johan är min nu och så kommer det vara många år framöver också. Jag älskar dig ♥
Idag har jag verkligen bestämt mig för att gå ner i vikt. Jag hatar inte mig själv när jag ser mig i spegeln men jag vill inte se tillbaka och inse hur mycket jag förstörde bara för att jag aldrig tog tag i mig själv och såg till att jag blev hälsosam. Jag vill inte bli super smal. Jag vill bara kunna ta på mig en bikini i sommar och känna att jag kan vara fri. Att jag inte behöver tänka på hur jag ska stå för att inte se för fet ut. Alltså åhh jag blir så arg när jag skriver detta för det finns så in i helvetes mycket viktigare saker i världen men ändå är vi alla så jävla besatta av vad vi väger! Jag kommer iaf börja gymma nu i april, jag kommer börja jobba och jag hoppas verkligen att jag kan gå tillbaka till detta inlägget och säga att jag aldrig mer kommer se siffrorna 75 på vågen igen. Jag gör detta för min skull och det tar tid att förbereda sig inför en sån här grej men jag vill verkligen få min drömkropp nu. Jag har väntat så sjukt länge och vill inte ödsla mer tid. Jag har en underbar pojkvän som stöttar mig i detta och underbara vänner som vill hjälpa mig. Ni betyder en massa ♥
Sen till alla er som läser detta inlägget nu. Jag vill inte ha sympati för att min uppväxt har varit ett helvete med kidnappningshoten, ätstörningarna osv. Det finns folk som varit med om värre saker och jag vet inget annat än det här. Men om jag kan få 1 enda person där ute att läsa denna texten och kanske inse att han/hon har en ätstörning och behöver hjälp eller att det finns viktigaste saker i livet än utseende så tycker jag ändå att jag har åstadkommit en bra sak med att skriva allt detta. Det har inte på något sätt varit lätt att skriva detta. Detta är ett av mina mest personliga inlägg men jag ville bara få det ur mig.
Can we be a family? I promise I´ll be better, Daddy please don´t leave
Jag känner egentligen inte alls för att blogga idag. Jag är på sjukt dåligt humör fast solen strålar. Jag är så arg/ledsen och förbannad över att Johan ska till Thailand och det har jag varit ända sedan han berättade att dom skulle vara borta på hans födelsedag. Han är inte hemma när vi firar 1½ år och vi har varit med varandra varje 28 sedan vi blev tillsammans och nu när det faktiskt är ett stort datum så att säga kommer vi inte ens att fira det tillsammans. Sen när han fyller 18 kommer jag antagligen inte ens att få träffa honom pga att han kommer hem på sin födelsedag. Jag har stört mig på detta i månader och jag kommer antagligen fortsätta störa mig på det. Tycker det är så jävla dåligt planerat. Jag vill inte åka runt på en massa kalas nu i helgen. Jag vill vara ensam med Johan de sista dagarna han är kvar i Sverige men det kommer jag inte få vara. Då känns det lika bra att skita i allt ihop för jag kommer ändå inte vara glad. Jag hatar att åka på en massa kalas med en massa folk när jag aldrig känner mig som en del av familjen även fast det gått så lång tid. Jag vet aldrig om jag ska följa med då ingen bjuder med mig. När han fyllde 17 satt jag inne på hans rum och grät för jag mådde så jävla dåligt. Jag har socialfobi när det gäller små ytor så jag klarar inte av när det är en massa folk runt omkring. Samma sak när hans kusin skulle döpa sin son så hade jag inte åkt med eftersom ingen sagt att jag va bjuden men då berättade Johan senare att folk frågat varför jag inte var med, men hur ska jag veta att jag kan komma när ingen ens frågar mig? Jag vill känna mig som en del av familjen men jag tror aldrig seriöst att jag kommer göra det och det gör mig ledsen för ända sedan jag var liten så har allt jag önskat mig varit att ha en riktigt familj som alla andra. Inte behöva säga att man har ingen pappa och att han hellre ser mig död än levande. Utan att ha den tryggheten av att man är alltid välkommen. Jag har aldrig fått den känslan, får mer en känsla av att man bara är till besvär.
Sorry its to much to translate
Rumors
Jag fick MVG i sexualkunskap i Högstadiet medans dom som hade haft sex knappt fick VG, så jag är väl medveten om att bara kondom skyddar mot sjukdomar! Men nu råkar det vara så att jag visste att Johan inte hade några och sen undrar jag hur mycket du tror dig vet om mitt sexliv? Hur vet du att jag och Johan inte använder kondom? Brukar du vara med eller? Nej precis! Så utala dig fan inte om saker du inte vet något om för vi använder kondom också! Inte alltid men det händer.
Jag blir så jävla lack på folk som tror dom vet allt om en för att dom läser min blogg eller haft enstaka samtal med mig. Ni är inga nära vänner. Det finns 3 personer som jag berättar allt för och det är Pluto, Therese och självklart Johan. Ni får kanske reda på 50% av vad som händer i mitt liv och då har jag inte ens gått in på detaljerna och tro mig det tar flera år att lära känna en person och man kan verkligen inte lära känna någon genom en blogg! Så jag skulle föreslå att innan ni spottar ur er en massa saker där ni inte har någon som helst jävla fakta ska ni ta och hålla käften! Det är så här rykten skapas, att någon tror sig veta saker fast egentligen vet dom inte ett jävla piss!
I get upset when people think they know so much about my life when they dont even know me. They just read something here on my blog and make there own opinion. I hate drama and I hate rumors that are not true so I think that people should get all the fact before they say something!
I lalallalalalaa love U
Min baby va och klippte sig idag och det blev awsome! (Notera att det ej är stylat på bilden) Han skickade denna bilden på msn förut och jag fick en flashback från är vi precis börjat dejta. Vill ni veta en hemlis? Johan lär ju hata mig nu HAHAHA.
2-3 gången som vi träffades var vi på stan med några av hans vänner. Det började regna som in i helvete. Det var löjligt hur det regnade. Det slutade med att vi va 20-30 pers utanför BR där ända stället med tak var. Jag låtsades att jag va rädd för åskan, jag menar HALLÅÅ man är ju inte dum liksom? Självklart höll han om mig ♥ Vi va ute i flera timmar och tidigare på kvällen hittade jag på en historia om att min morsa och jag va ovänner och att hon slängt ut mig, så jag va ju tvungen att sova någonstans? Men jag vågade inte fråga honom eftersom han höll på med en annan tjej samtidigt som mig och så jag frågade hans bästa vän Tommy istället om jag kunde sova hos honom vilket Tommy sa va okej. Det visade sig att Tommy och Johan bodde ca 15 meter ifrån varandra så Johan följde med upp till Tommy och det slutade med att jag och Johan låg i Tommys säng medans Tommy låg på soffan. När Tommy hade "somnat" började jag och Johan hålla på. Det va första gången jag runkade av någon, lite kul eftersom det bara var 2 gången som vi träffades HAHAHAHA. Dagen efter följde dom mig hem och nu i efterhand har Johan berättat att han trodde jag va slampa HAHAHAH okej kan förstå det men som alltid får jag som jag vill och han och jag har snart varit vi i 1,5 år.
P.S KUL om hans familj läser detta HAHAHA
Soon it will be 1,5 years ♥
The old crazy days!
Som man sett ut en gång i tiden HAHAHA. Bilden togs när jag var 15 år gammal i Göteborg på gbgkalaset. Det var en av de galnaste sakerna jag gjort. Jag och min vän hade åkt till gbg för att träffa en kille som hon skrivit med ett tag på internet. Vi möter honom på centralen och sen drar vi bort till kalaset. Han tar fram en flaska med 1,5 liter HB. Jag börjar dricka som den störda ungen jag var på den tiden. Vi sitter och pratar ett tag så på något sätt berättar han att han har en pool hemma hos sig. WOW säger jag då åker vi hem till dig nu och badar HAHAH. Vi drar bort in på femman där killen och hans kompis köper hamburgare till oss. På den tiden va jag vegitarian så jag gick runt med en köttbit i handen och visste inte vart jag skulle slänga den. Väl på centralen hittar jag en papperskorg. Vi hoppar på tåget påväg till Vänersborg. Under denna tiden har min vän problem med sina föräldrar då dom inte vill att hon ska spendera natten hos en kille hon träffa för första gången. Det slutar med att när bussen kommer till Trollhättan låser hon in sig på toaletten och jag ligger på golvet och as garvar. Tåget startar och vi inser att kusten är klar. Väl framme i Vbg hoppar vi in i en bil som tar oss till Vargön. Killen bor inte i själva huset utan har ett eget space på tomten. Vi drar upp dit och ber honom be sina kompisar komma och hänga med oss. Medans detta händer har jag druckit way to much och bestämmer mig för att jag ska byta byxor så jag får låna ett par mjukisar av denna killen. När jag precis har dragit på mig byxorna kommer 5-6 killar upp och flashar förbi HAHAHA. Jag och min vän fortsätter dricka och hon mår dåligt så vi låser in oss på toan där hon spyr. När hon är klar står vi och as garvar åt vad vet jag inte men något va skit roligt. Jag kommer ihåg att killarna kollar på 28 dagar senare och medans dom kollar på filmen är vi ute på gatan och springer, sitter vid datan och är allmänt cp. När jag sedan tappar bort alkoholen blir jag as förbannad och börjar skrika på killarna att dom ska ta fram den medans dom säger att dom inte har gömt den. Jag letade hela natten utan att hitta den jävla flaskan. (Hittade den dagen efter vid datan lol) När alla killarna dragit förutom han som bodde där och hans vän på 2 meter (fatta jag kände mig liten) somnade vi. När jag vaknar upp dagen efter har mitt tuggumi som jag slängde i sängen snurrat sig flera varv runt min kropp och det roligaste var att medans jag sovit på en bäddsoffa har min vän och de två killarna delat på en 90 madrass HAHAHA. Jag väcker min kompis och vi försöker väcka killen som bodde där men de va omöjligt. Jag va så jävla törstig så vi bestämmer oss för att dra hem. Vi snurrar runt där på Vargön och jag ser en gubbe ute på sin altan. Jag frågar honom vart tågstationen ligger och han kollar konstigt på mig och säger den ligger där uppe följ bara spåret. "Okej tack" sa jag och vi börjar gå då skriker han "Nej vänta jag skojja vart ska ni?" Jag "Vi ska till centralen" Gubben bara kollar konstigt och jag orkade inte mer så vi började gå (Fick reda på senare att Vargön inte har en tågstation och att gubben måste trott jag va totalt galen). Vi gick i säkert 1 timma när min vän ringer killen på 2 meter och dom börjar prata. Längre fram ser jag en affär och blir super lycklig för jag tänker ÄNTLIGEN kan jag dricka något. Lyckan försvann när det visade sig vara en möbelaffär. Killen på 2 meter säger att vi ska komma tillbaka för killen vi sov hos hade vaknat så vi går den långa vägen tillbaka. Inne i huset får jag en alvedon (fatta jag va bakis efter all den alkoholen jag slängt i mig) Jag tog de första galset jag kunde hitta och drack slut på 2 liter jucie och 7 glas mjölk. Har aldrig varit så törstig i hela mitt liv. Efter det mådde jag bättre så då skulle vi bade i poolen. Detta var i augusti nu för att påpeka. Jag säger att vi behöver låna 2 t-shirtar och 2 kalsonger. T-shirtarna gick han med på men inte kallingarna. Dom gömde han på ett mycket bra ställe för vi hittade dom aldrig. Sen var det dags att bada och fan va kallt det var HAHAHA. Sen när vi torkat va det dags att åka hem. När jag berättade allt för mamma frågade hon mig och jag var totalt galen då jag inte kände killarna och kunde lika bra ha blivit våldtagen. Dock måste jag erkänna att det var en av de sjukaste sakerna jag faktiskt gjort och jag saknar dom perioderna i mitt liv då jag va totalt cp och aldrig brydde mig så mycket. Att bli vuxen är inte så jävla kul med alla ansvar man får men jag har lovat mig själv att hitta tillbaka till den där galna Dixi för även om hon mådde piss så hade hon roligt som fan HAHAHAHA.
Sorry but this is way to much to translate.
WHATAYA WANT FROM ME
Dagar som denna saknar jag verkligen att inte ha min bästa vän hos mig. Jag är trött på att många människor tror att jag är en viss sorts person. Jag visar faktiskt inte alla mina sidor varken här i bloggen eller irl. Jag vet hur det är att må rent åt helvete och inte veta exakt varför. Men det hade varit skönt att ha henne hos mig just nu för hon tar mig iaf på allvar vilket många i min närhet aldrig gör. Folk tror att jag är den mörkhåriga versionen av en bimbo. Att jag är totalt dum i huvet för att jag aldrig fick några slutbetyg eller för att jag tjatar om att min värld är rosa. Hade jag inte haft min bubbla hade jag fortfarande skärt sönder mina armar idag men folk verkar inte fatta att vissa människor måste fly till något för att orka fortsätta framåt. Det skulle vara skönt om någon i min närhet någon gång kunde fatta att allt det jag kände för 4 år sedan känner jag fortfarande idag bara det att jag hellre håller käften om det än att prata eftersom ingen tar mig på allvar iaf!
I really hate when people close to me dont take my problems serious. Im not a fucking blow up doll. I have feelings and I go trough hard times just like everybody else!
Bitterfittor
Jag har ända sedan jag bytte blogg och skapade denna fått höra från läsare följande saker:
- OMG det där är inte du
- Saknar ditt gamla jag
- Din blogg suger nu vill att du skriver om söta saker igen
- Du har förändrat dig så himla mycket.
Jag skrev på den gamla bloggen http://iadorehersexyhair.blogg.se/ att den nya bloggen bara skulle handla om mig. Vill ni läsa om söta saker så finns det över 10.000 såna bloggar idag som ni kan välja bland. Jag tröttnade eftersom folk snodde det jag skrev om och blev fucking copycats. Om jag skriver om mitt liv kan ingen fejka det för då är det dom som blir fake!
Sen så är ni bara bloggläsare!
Ni känner inte mig irl och vet därför inte hur jag är när jag är med mina vänner. Men jag kan tala om för er att dom vet att detta är jag och dom skulle nog mer säga att den personen som jag var på min förra blogg var bara 1 av alla de sidor som en människa har. Jag har inte förändrat mig ett jävla skit, jag har bara låtit er få se sidor av mig som jag kanske inte har visat så himla mycket förut. Om det inte passar så behöver ni fan inte läsa min blogg.
Och jag menar inte er som kommer med normal kritik och säger "Jag håller faktiskt inte med dig i det du skrev i detta inlägg pga". Det anser jag är en vettig kommentar, men det är inte vettigt att flyga på en människa man aldrig träffat och förklara för den personen hur mycket den har ändrat på sig och hur den är fake. Alla människor förändras så är det bara och tycker ni inte om den förändringen jag gjorde när jag blytte blogg så kan ni hitta en annan blogg att läsa!
I will kiss you 1000 times over and over ♥
Jag tänker mycket på framtiden. Hade jag inte gjort det tror jag inte att jag hade varit den glada tjejen som jag är idag. Mitt förflutna, de fyra åren som jag misshandlade mig själv känns väldigt långt borta. Ibland känns det som att det inte var jag alls. Hade jag inte haft över 500 ärr på mina armar skulle jag vakna upp och tro att allt var en mardröm, men ärren finns där. Det känns skönt att äntligen känna sig trygg, känna att även om man fastnat i limbo så kommer man komma ur det om man kämpar och tror på sig själv! Och det gäller oss alla. Så till alla mina läsare som går igenom något jobbigt, ni kanske skär er som jag gjorde, eller har tagit fel väg, fel vänner. Det går att komma ur allt det och när ni gör det kommer ni ställa er frågan "Varför gick jag inte ur det tidigare". Jag själv förlorade 4 år. Visst hade dom åren sina bra stunder men det finns inget bra i att blanda rakblad, alkohol och droger eller fel vänner för den delen. Jag har svårt att lita på folk men ändå har jag turen att det bara säger klick mellan mig och vissa människor. Folk kommer svika dig, dom kommer ljuga dig rakt upp i ansiktet, men så länge du är ärlig mot dig själv och kämpar för vad du tror på och vad du vill så kommer du lyckas!
Nu ska jag ta min mensvärk och dra till min pojkvän ♥
Han betyder mest för mig! Vet även att han har köpt choklad till mig haha ♥♥
Nobody
Jag är så jävla förbannad just nu att jag nästan sitter och lipar och mer förbannad blir jag över att min apelsin är så jävla hårig med all det där vita äckliga som jag måste skala bort. Det är sjukt hur mycket vi människor påverkas av varandra. Om någon säger något elakt så kan man gå och tänka på det i flera dagar efter men om någon säger något snällt så glömmer vi det redan efter 2 sekunder. Jag förstår inte varför man fokuserar på allt det negativa. Jag hatar folk som sitter och förklarar att alla smala människor är helgon. Min övervikt tog nästan mitt liv när jag var 8 år gammal så jag fick gå på tabletter i flera år. Jag blir så trött på folk som drar upp min pojkvän precis hela tiden, vafan har han med mitt utseende att göra? Han är väl med mig för att han tycker om MIG och ni kan tycka SÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ synd om honom men allt handlar bara om avundsjuka! Helt otroligt egentligen men jag fattar varför alla hatar mig och är så jävla avundsjuka! Jag har gått från en tragisk barndom till att ha en bra stark familj, pengar, pojkvän, rund säng, kläder, okej hälsa och detta retar sig folk så som fan för det är ju så jävla svårt att vara glad för någon som har haft ett helvete vid tidig ålder. Som har gått igenom saker man inte ens önskar sin värsta fiende OCH jag har inte skapat mina egna problem som de flesta folk gör. Jag kan inte hjälpa hur min situation till min pappa är. Ingen av er kan förstå hur jobbigt det har varit och hur det har påverkat mig. Jag är otroligt glad och stolt över mig själv idag. Jag kämpar med min vikt men jag hatar inte mig själv för att jag inte är smal och jag kan acceptera mitt utseende för jag tycker att jag har ett av de finaste ansikterna man kan hitta. Och visst jag kanske inte är smal men det kan jag fan ändra på medan ni ugly haters med fula ansikten ALDRIG kan ändra på det om ni inte vill sätta kniven i facet så jag hoppas fan ni lägger er under kniven och att den trycks in hårt som fan för det är vad ni känslolösa, svarthjärtade människor förtjärnar!
