Det blir för mycket
För första gången i mitt liv har jag stora krav på mig själv. Under hela min skolgång så har jag aldrig brytt mig om mina betyg. Nu vet jag hur otroligt dåligt de personerna som går i skolan och vill få MVG i alla betyg mår. Den pressen som man sätter på sig själv är så otroligt stor att man känner sig utbränd, nära en kollaps nästan. Man kämpar så otroligt mycket för att personerna som håller i ens öde ska se hur mycket man verkligen vill detta. Det handlar inte bara om skola utan de kan vara i arbetet, sport eller vad som helst. Visst presterar man bättre när man sätter press på sig själv men när blir det för mycket? Jag har ju aldrig varit sån här tidigare och jag kan erkänna att blir inte mitt arbete perfekt så skickar jag mycket negativa tankar till mig själv vilket får mig att må så dåligt att jag kommer hem och nästan gråter. Det spelar ingen roll vad folk runt omkring säger jag känner att jag måste prestera precis hela tiden och jag är trött, slutkörd. Det är så mycket jag ska hinna med om dagarna och jag får nästan panik och blir stressad för jag känner att de finns ingen tid. Jag ska prestera bra, hinna vara social, ha en fin lägenhet, träna och mitt i allt detta känner jag bara för att lägga mig på golvet och stor gråta. Allt detta handlar inte bara om pressen på mig själv utan det finns många andra orsaker som att jag saknar min mamma så himla mycket samt att min bästa vän har fått gå igenom något fruktansvärt och jag försöker göra allt för att finnas där för henne men eftersom vi ej bor i samma stad så känns det som att jag inte finns där tillräckligt. Ser i alla fall jätte mycket fram emot att spendera lördagen hos min pojkväns familj. Har inte träffat dom på flera veckor nu och saknar dom en massa.
Du gör så mycket för mig ska du veta. Du ska inte behöva känna som du gör för du gör mer än tilräckligt för mig. De bästa du kan gära är att lyssna och finnas där för mig och de gör du :) De är de jag behöver när jag känner att jag vill prata och du finns ju alltid där. Jag kände samma press som du gör nu när vi gick i skolan den sista tiden. När studenten kom var de så skönt för de kändes nästan som man var påväg att bli utbränd av all stress och press man la på sig själv samt att man har annat runt omkring sig. Jag tror att du säkert gör jättebra ifrån dig i skolan. Tror man behöver ta sig en tid ibalnd för sig själv och typ ha lite sådana där hemmaspa och bara pyssla om sig själv och släppa allt runt omkring. Låter ju dumt att jag har hemmapsa rätt ofta men de är så viktigt att ta sig tiden att slappna av tror jag och de gör jag när man får gör lite sådant. Kanske kan de vara ett sätt för dig att slappna av lite. För mycket press är inte bra :( Finns här om du vill prata, känn inget dåligt samvete för att du mår dåligt och vill prata med mig. Jag finns här oavsett. Kanske inte sitter så ofta vid datorn nu men jag loggar in lite då och då så jag svarar givetvis när jag orkar och mår du dåligt och behöver prata så svarar jag ändå :)<3
Svar: Man tycke rju att de ska vara delat ansvar :( Du kansek borde prata med dem om att du gör allt och att de borde delas upp mer. Tycker de är dåligt att de är massa läxor om de nu sagt att de inte skulle vara de :( Du skrev ju att ann-sofie börjat på ett jobb i gbg, så hon har slutat nu då? :( Hoppas de går bra för dig ändå så du slipper vara själv osv men tror du kommer bra överens med de andra.
Du behöver inte ha dåligt samvete elelr att de känns dumt att komma till mig. Jag vill att du ska komma till mig när d eär något givetvis :). De känns ju jobbigt för mig just nu men du förstår ju att jag inte är lika aktiv eller att jag vissa dagar kanske inte loggar in, de är ju då jag kanske inte orkar sitta vid datorn men vi pratar via mejlen så då svarar jag så fort jag sitter :) Lika mycket som du finns där för mig vill jag finnas där för dig<3
Jag blir ledsen när jag läser detta. För allt men just för prestationsångesten som jag exakt vet hur det känns. Jag vill bara krama om dig <3
Jag vet precis hur det känns. Jag har pluggat i 2 år på en högskoleutbildning nu och är snart färdig med den. Tur är väl det för jag är inte så långt från en kollaps. Det har varit alldeles för mycket stress och krav, precis som du säger, man ska bara hinna med allt... Det fungerar inte alltid så tyvärr. Kämpa på! Kram
Känns som om jag skulle kunna ha skrivit den där texten. Jag vet exakt hur det känns.
